En sak vill jag göra tydlig. Jag bryr mig inte ett dugg om statistik. Om jag har 4, eller 400 besökare, bryr jag mig inte det minsta om. Jag bloggar för att det är roligt, inte för att kunna skryta om hur många besökare jag har. Så, då var den saken klar.

Jag köpte en jättefin skjorta idag! Jag blir så glad när jag hittar grejer som jag blir helt kär i. Men nu är jag pank. Det, däreomt, gör mig ledsen.

Nu ska jag berätta något om tjejer. Det är svårt att vara tjej i 12-15 års åldern. Det är så mycket skitsnack! Alla ska försöka skaffa någon slags status. Man ska smöra in sig hos killarna. Men framför allt så blir man sviken. Jag har blivit sviken av mina vänner, min mamma blev sviken av sina vänner, min kusin har blivit sviken av sina vänner, min bästa vän har blivit sviken av sina vänner. Det är alltid någon! Någon som ska vara lite utanför, som inte riktigt får vara med. Jag upplever det här fortfarande, även fast jag förlåtit mina vänner. Det är så mycket drama. Ett tag kändes mitt liv som en jävla såpopera. Men nu har jag kommit fram till att jag inte bryr mig. Inte ett jävla dugg. Snackar någon skit, så skiter jag i det. Skulle någon säga det direkt till mig, så skulle jag börja ta åt mig. Och jag har förstått att jag inte är som alla andra. Vilka "alla andra" är nu då. Men jag är bara glad att jag är som jag är.

Jag är glad att jag är den som tar emot bitchblickar istället för den som bitchblickar. Jag är glad att jag är den som får lyssna på skitsnack istället för att snacka skit. Och framför allt är jag glad att jag vågar säga emot och göra saker annorlunda. 

Jag menar inte att alla är såhär, inte alls. Men du vet om du ska känna dig träffad eller inte

Nu blev ni väl chockade! Jag har varit sjuk hela förra veckan, sen blev det helg, och nu är jag ledig. Jag känner mig så glad att jag tänker lägga ut en bild på mig:

Eller nä, vi spar det. Min första "riktiga bild" där man ser mitt ansikte ska vara lite finare än den jag tog nyss..

Idag så KANSKE jag ska ner på stan med mina små marsipangrisar. Det är mycket KANSKE så fort jag ska bestämma något med mina kompisar. Och alla vill oftast olika.

Säger den ena: Ska vi gå ner på stan?

Säger den andra: Mm..kanske..

Och den tredje: Jag orkar inte

Det är typ alltid så. Det blir aldrig riktigt något bestämt.  Men idag ska vi skärpa oss, eller hur tjejer?